Jag vet, det är ganska tråkigt, men det blir ett jobbrelaterat inlägg till. Jag vet inte om det tyder på att jag inte har något liv men låt gå.

Eftersom det mesta man får läsa om ordningsvakter handlar om hur vi brutalt spöar folk (om det är aftonspyan eller någon annan form av media som berättar om det) eller så berättar folk om mer spektakulära saker som hänt. Jag tänkte därför vara så motströms så jag berättar hur en helt vanlig dag på jobbet ser ut för mig. Närmare bestämt gårdagen.

Dagen börjar med att absolut ingenting händer. Jag hälsar på lite folk som brukar passera, pratar med några busschafförer och liknande. Går en vända och hör lite upprörda röster innifrån spärren. Det är en kille som försökt åka på en falsk sms-biljett och nu är han och spärrvakten osams. Jag tar killen åt sidan och springer med bud mellan honom och spärrvakten så de inte står och skriker på varandra (undrar om jag kan avvisa spärrvakter, för han var fanimej den som störde ordningen mest, även om grabben försökte tjuvåka). Efter en stund så kommer vi överrens om att killen får åka förutsatt att han köper en smsbiljett medans jag och spärrvakten ser på.

Går in i vänthallen och pratar lite med några av stamgästerna (hemlösa) och konstaterar att dagens största kris nog är att vi har slut på kaffe (inte någon egentlig kris för mig som inte dricker kaffe men det var ett bra samtalsämne). Pratade en stund med dem och diskuterade allt från vädret till januarilönen. Under tiden sitter en tjej och försöker förklara för sina föräldrar via telefon hur de skall åka för att komma och hämta henne. Hennes batteri tar slut men jag lånar henne jobbtelefonen så hon kan förklara färdigt så hon kan bli hämtad.

En kollega kommer förbi och vi sitter och snackar lite. När vi står ute och hon tar en cigg kommer en rätt välkänd och påtagligt berusad kille och ber om en cigg som min kollega så vänligt ger honom. Kollegan åker iväg för att ta några ronder och jag ser hur killen går in i vänthallen med ciggen. Jag talar om för honom att han inte får röka i vänthallen och då börjar han genast tjafsa en massa och vill att jag skall visa upp lagtexten som säger att han inte får röka där (känner inte folk till att vi har en skyldighet att känna till landets lagar?). Eftersom han vägrar släcka ciggen så rycker jag den ur handen på honom och släcker den åt honom varvid han blir ännu mer kaxig och börjar säga otrevligheter. Jag talar om för honom att han är avvisad och får vänta på sin buss utomhus. Han vägrar att gå iväg trots upprepade uppmaningar så jag bestämmer mig för att han behöver lite hjälp ut, dvs avlägsnas. Min gruppledare kommer förbi just då men killen kommer vid sista chansen innan avlägsningen fram till att det nog är en bra idé att gå för egen maskin. När vi väl är ute vill han att jag skall skriva en anmälan mot mig själv för god knows what. Jag talar om att jag inte tänker skriva några andra papper än den obligatoriska §27 (rapportering över ingripanden enl polislagen) och att om han vill anmäla mig för något så är han hemskt välkommen att ringa till polisen. Han börjar fråga lite sluddrigt om han skall slå mig och vad han skall göra för att bli av med mig och upplyser mig om min intelligens, min sexuella läggning, storleken på mitt könsorgan och min uppväxt. Då blev det ingen buss för honom. Tog tag i jackan uppe vid axeln och puttade honom framför mig tills han var på andra sidan gatan. Han ville hela tiden hävda att han "skojade" och sa "ajajaj" varvid jag behövde upplysa honom om att han var ganska fånig som tyckte att det gjorde ont när jag höll tag i hans jacka. Sen var det dax att gå och skriva papper. Det är förvånansvärt mycket man måste skriva bara för att man puttat iväg en snubbe som inte har tillräckligt mycket vett för att inte röka inomhus (jag har verkligen svårt för sådana) och heller inte tillräckligt mycket vett för att låta bli att hota och förolämpa den person som just har gett honom en bra många chanser att få sätta sig på bussen och åka hem.

När allt är färdigskrivet så promenerar jag omkring lite och ger bland annat några män vägvisning till ett av bostadsområdena. Hjälper en äldre man att få på sina tunga väskor på bussen. Hjälper en rullstolsbunden kvinna att komma över spåren. Det är förvånansvärt tungt att i snömodd dra en rullstol över järnvägsspår. Pratar med en man (klädd lite som en cowboy) och en kvinna (klädd som någon form av lite finare tjänsteman) från karlstad och visar dem till taxi så de kan ta sig till arlanda. Säger till en kraftigt berusad äldre man att han inte får gå in i biljetthallen med en tänd cigg, och den här karln har iaf vett nog att lyssna så han röker färdigt utomhus innan han går igenom hallen. Kollar till en av stammisarna som verkar ha däckat i vänthallen men han sov bara så det var ingen fara med honom. Alla lämnade vänthallen ungefär en halvtimme innan stängning så jag var klar med allt jag skulle göra tio minuter innan passet var slut så då tyckte min gl att jag kunde få åka hem. Halv fyra var jag i säng.

Riktigt så här spännande är inte alla dagar. Avlägsnandet (att fysiskt flytta någon en kortare sträcka iväg från det förordnade området) hör till ovanligheterna. De allra flesta brukar tack och lov inse att det nog är en bra idé att gå själva när man upplyst dem om alternativen.

Nu skall jag diska och göra lite matlådor innan det är dax för ännu ett pass…